Den enes död, den andres bröd

Den enes död, den andres bröd

Bättre än så kan man nog inte beskriva firandet av Israels 60-års firande. Eller om man vill, palestiniernas 60-års minnesdag för fördrivningen, katastrofen, Naqba.

I söndags satt Mona Sahlin m.fl. på Berns och festade loss för att fira de här 60 åren av fascism. Mona säger att firandet inte är politiskt, utan kulturellt. Vilken kultur då? Menar hon dödandet av den palestinska kulturen? Eller menar hon den fascistiska kultur som den judiska staten har stått för de senaste 60 åren?
Det finns mycket man kan säga om det här firandet. Man kan alltid ta upp de 700000 palestinier som fördrevs under de första månandena och som aldrig får återvända. Man kan ta upp hur man åren innan invasionen av Palestina satt och planerade utrensningen av folket in i minsta detalj. Allt som har skett hittills och som fortfarande sker är en del av planen som judarna, kungen av Jordanien och andra idioter smidde innan invasionen. Resultatet av dagens situation är inte ett resultat av terrorism som många liberaler och sionister gärna vill framställa det som. Det är ett reslutat av en väldigt noggrant planerat etnisk rensning.

Till skillnad från när Hitler gjorde exakt samma sak mot det förlovade folket så kommer det ingen till undsättning för palestinierna. Det tog 5 år att rädda judarna, det har gått 60 år nu och palestinierna kallas fortfarande för terrorister. När ska det ändras? När ska man börja inse att sionism är synonymt med fascism? När ska man börja inse att det sionisterna nu gör i Palestina och mot palestinierna är inte så stor skillnad mot det Hitler gjorde mot samma folk? Argumentet brukar vara att det inte finns några koncentrationsläger i Israel, nej visst, de grillar inte folk i ugnar eller gasar ihjäl folk, men de har sina läger, de har sina Ansar anstalter som kan liknas vid en enda stor tortyrkammare. Vem minns inte budskapet om att ”krossa varje ben på alla arabiska män ni ser”.

Sen finns det en annan del av historien. Den interna palestinska politiken. Hur de religiösa på bekostnad av en vänsterrörelse växt sig väldigt stark. Hur kan en så stark vänsterrörelse bli så svag till fördel för religiösa grupper? Det låter ju helt motsägelsefullt. Men det är det inte. De religiösa grupperna, som Hamas på Gaza t.ex, fick en jävla massa pengar och vapen från Saudierna och från ingen mindre än Israel. Hamas var den enda organisationen vid dess start som erkände staten Israel och var emot en väpnad kamp mot deras nya grannar. De fick då en massa vapen och pengar för att bekämpa vänstern och dess rörelse. De började bygga upp en egen infrastruktur med skolor, sjukhus och matransoner till fattiga familjer. Och med sovjets fall så försvann också en stor ekonomisk källa för vänstern medan de religiösas ekonomiska källor utökades med allt från insamlingar på moskéer till bidrag från stater. Samtidigt så ökar folks hopplöshet och de enda som är kvar med pengar och resurser är de religiösa grupperna som folk nu börjar vända sig till. USA och Israel ligger och pressar på om folkomröstning och till deras ”förvåning” vinner Hamas valet stort i Gaza. Israel förklarar att man helt plötsligt inte vill förhandla med Hamas och försöker bussa PLO på dem, vilket skapar något som kan liknas vid ett litet inbördeskrig på Gaza där Hamasmän slaktar alla som utger sig för att vara vänster. Man motarbetar facket genom att påstå att det inte är förenligt med Islam mm.

Igår var jag på en demonstration på Plattan i Stockholm. Det var för att minnas 60-årsdagen av Katastrofen, fördrivningen. Ena talaren efter den andra stod och talade men jag orkade inte vara kvar hela tiden så jag hörde bara de 5 första, och ingen av de talade om något alternativ till det som händer idag. Igen talade om en uppbyggnad av en rörelse fri från religiösa separationer. De flesta talade naivt om hur alla ska återvända till sitt Palestina, där alla ska leva ihop i harmoni. Eller hur? Jag ser inget intresse i ett Palestina styrt av religiösa idioter i skägg. Jag skulle inte stödja ett Palestina byggt på religiösa lagar. Jag skulle motarbeta det och göra motstånd mot det lika mycket som jag nu gör motstånd mot den israeliska ockupationen. Jag är inte för ett Palestina bara det är rätt gränsdragning och rätt namn. Jag är intresserad av ett Palestina byggt på en socialistisk grund, byggt på folkdemokrati och direktdemokrati. Precis som under första intifadan då bl.a. PFLP organiserade de olika byarna via direktdemokrati med torgmöten varje vecka där folk fick vara med och bestämma om allt från priset på matvaror till polismyndighetens vara eller ickevara. På samma sätt som de, trots att Israel stängde ner skolorna, organiserade lärare och frivilliga som gick mellan husen och hade grupper med barn och ungdomar som de fortsatte utbilda och som ledde till att palestinierna under den perioden var det mest utbildade folket av alla arabländer. Det var det som Israel såg som ett hot. Det var det som Hamas fick betalt för att bekämpa. För det var det enda reella hotet mot en fortsatt ockupation och fördrivning. Utbildade människor som trodde på ett folkligt socialistiskt system och inte byggde allt på sin tro och överlät allt i Guds händer.

Det är det som vi idag ska sträva efter. Vi ska sträva och kämpa för ett socialistiskt och demokratiskt Palestina grundat på arbetarklassens behov. Det finns inget intresse i att kämpa för att ägaren av Folkets Kebab i Stockholm ska kunna återvända till sin mark och bygga sina feta villa där nere för att utnyttja arbetare på precis samma sätt som han gör här. Det är vänsterns ansvar att hela tiden belysa de frågorna. Det är vänsterns ansvar att hela tiden kämpa för de målen och det är vänsterns ansvar att stödja och vara och bygga en grund för en folkrörelse i Palestina som inte är byggt på religiösa grunder. Vi ska inte blint följa utvecklingen så som de vill att vi ska följa den. Att det handlar om religion hit eller religion dit. För det gör det inte, det handlar fan om klass, och så kommer alltid att vara oavsett vad staten i fråga heter.

~ av acidtrunk på maj 16, 2008.

3 svar to “Den enes död, den andres bröd”

  1. […] rekommenderas Acidtrunks senaste inlägg om Palestina och […]

  2. Tycker att delar av texten är väldigt intressant, även om jag absolut inte håller med dig om beskrivningen av Naqba. Som du vet så startade Egypten, Syrien, Libanon, Transjordanien och Irak, med understöd från Saudiarabien och Jemen. kriget mot Israel 1947.

    De 700.000 personer som du säger fördrevs,gjorde det på uppmaning av de anfallande arabiska nationerna. eftersom ”Kanoner inte kan skilja på judar och muslimer”, dvs uppmaning på de ”befriande” styrkorna.

    DET är konstigt att det inte har kommit fram på dessa 60 år. Att sedan området var under britisktstyre innan staten Israel utropades verkar också har glömts bort, och innan dess Turkiskt och innan dess Iranskt (persien) osv. osv. men aldrig har det varit under palestinskt styre.

    Att det bott människor där som enats under ett palestinskt folk motsätter jag mig inte, men det har under hela denna tid även bott ett judiskt folk i detta område.

    Så ja till tvåstats lösning, men det är dags att fokusera för palestinierna och ta sitt ansvar.

  3. […] visst är det rätt och låter rätt okej – men då stödjer dem ju, okritiskt Hamas. Samma Hamas som fick pengar av Israel för att döda kommunister. Det känns som att KP tar mycket för givet, att dom ska vara goda och snälla och så vidare bara […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: