Dilsa Demirbag-Sten utvecklar sin objektivitet

Snart är det dags för FN-konferensen Durban II. Det är någon slags konferens för religiösa tokar från alla håll och kanter. Dilsa Demirbag-Sten skriver här en intressant artikel om sin syn på religioner som inskränker på yttrandefrihet, åsiktsfrihet mm. Hur olika länders regimer fängslar intellektuella, förtrycker religiösa och etniska minortieter.
Som vi vet sen innan så är Dilsa en sann Israel-vän. Så hon är helt förblindad inför det faktum att den stat hon anser vara ett demokratiskt samhälle är ett av de mest religionsbaserade och fascistoida stater man kan hitta i Mellanöstern.

För att hjälpa Dilsa att få lite klarhet i ämnet så har vi på Badmotuhredaktionen, som har lite distans till ämnet, valt att göra om hennes egen text och bytt ut lite ord och viss fakta mot en annan sann fakta. Allt för objektivitetens skull som Dilsa annars så gärna värnar så varmt om.
Vi vill ockå poängtera att vi inte försvarar någon som helst religion. Varken kristendom, islam, judendom, new age, buddhism eller andra kombinationer av flummeri. Vi vill bara bringa klarhet.

Marx, grunden för den irreligiösa kritiken:

Människan skapar religionen, religionen skapar inte människan. Religionen är sannerligen självmedvetandet och självkänslan hos människor som antingen inte har vunnit sig själv eller som därefter har förlorat sig. Men människan är ingen abstrakt varelse som håller till utanför världen. Människan är människornas värld, stat, samhälle. Denna stat, detta samhälle producerar religion, som är ett världens omvända samvete, eftersom det är en omvänd värld.

Religionen är den allmänna teorin för denna värld, dess encyklopediska kompendium, dess logik i populär form, dess andliga hedersprincip², dess entusiasm, dess moraliska sanktion, dess högtidliga komplement, och dess universella tröst- och rättfärdighetsgrund. Den är det fantastiska³ förverkligandet av människans väsen, eftersom människans väsen inte har antagit någon verklig form. Kampen mot religionen är därför indirekt kampen mot den värld, vars andliga doft är religion.

Religiöst lidande är samtidigt ett uttryck för ett verkligt lidande och en protest mot ett verkligt lidande. Religionen är suckarna från förtryckta varelser, själen i en hjärtlös värld, och anden i en andelös värld. Den är folkets opium.

Upphävandet av religionen som folkets illusoriska lycka är ett krav på verklig lycka. Kravet, att illusionen om deras tillstånd upphävs, är ett krav på att upphäva ett tillstånd som kräver illusioner. Kritiken av religionen är därför ett embryo till en kritik av den jämmerdal vars halo religionen är.

Den svenska regeringen gick igår, äntligen, ut med ett pressmeddelande inför konferensen. Om den tidigare Durban-konferensen 2001 skriver regeringen att det förekom: ”…oacceptabla skrivningar om Mellanöstern och Israel liksom också om smädelse av religion och förslag till inskränkningar i yttrandefriheten.”

Staten Israel grundar sin existen på den påstådda gamla religiösa och historiska rätt till sin mark. Det har förödande konsekvenser för befolkningen i landet och i grannländerna.
Denna sammansättning av ickedemokrati har kommit att allt mer dominera FN:s arbete. De politiserar begreppet judendom, utnyttjar förintelsen och därmed indirekt även andra religioner i större utsträckning. Att politisk judendom flyttar fram sina positioner innebär inte att ”judar” vinner mark. Judar, i en vidare mening, och judendom är inte samma sak. En religionsfascistisk och auktoritär judisk stat förtrycker sina egna medborgare som, till större delen, är judar och muslimer.

Grundläggande rättigheter som yttrandefrihet, vård, utbildning, arbete, rätt till sin egen sexualitet och så vidare är kraftigt begränsade – i synnerhet för kvinnor – i ett land som av liberaler kallas för mellanösterns enda demokrati. Varje år försöker miljontals människor visa på misären de lever i på grund av det förtrycket och förföljelsen som de uttsätts för av Israel.

Religioner och ideologier har inga fri- och rättigheter i demokratier – det har däremot människor. Demokrati är mer än ett röstsystem. Människor måste tillåtas tänka och utrycka sig fritt. Vi har rätt att tycka vad vi vill om ideologier och religioner överallt. Många är ateister, andra är troende och liberaler. Yttrandefriheten ger folk rätt att utrycka sin tro, men den ger också andra rätten att kritisera den och andras tro.

Under många decennier har alltså en stat som dagligen förföljer oppositionella, fängslar intellektuella, begränsar kvinnors rättigheter, förtrycker religiösa och etniska minoriteter, tysta den fria pressen legitimera övergreppen genom stöd av EU och USA. Folekt måste reagera!

Under flera decennier har också FN utfärdat olika resolutioner som staten Israel gång på gång brutit mot och ignorerat. Internationella mänskorättsorganisationer, socialister samt muslimska, kristna och judiska religiösa organisationer har protesterat mot Isarels människorättsvidriga militaristiska politik. I Sverige har detta inte uppmärksammats med några få undantag.

Om mindre än ett halvår är Sverige ordförandeland i EU, och snart inleds Durban II. När, inte om, nästa konflikt uppstår – mellan fundamentalisterna i Israeliska Knesset och palestinierna och den israeliska arbetarklassen – får det inte råda någon tvekan om var vi står i frågan.

Dilsa Demirbag-Sten, redigerat och korrigerat av Badmouthredaktionen
Skribent och författare

Från Konfliktportalen.se: andread0ria skriver In yer face, Filippa!, Baskien Information skriver Protester mot krograzzior och ny lag riktad mot papperslösa, boladefogo skriver Från Seattle till Enfield, Marlene Olsson skriver Queen of light flyttar till wordpress, aik-micke skriver Det är en tidsfråga innan det händer här

~ av acidtrunk den april 9, 2009.