Kriget är ett faktum

Ja, nu är fokus helt och hållet borta från generalstrejken och dess syfte. Ingenstans pratas det längre om de låga löner och de dåliga arbetsförhållandena. Ingenstans talas det längre om de skyhöga matpriserna och de sänkta lönerna. Ingenstans talar man längre om den av facket utlysta aktionen.
Svensk media undvek att ens bry sig om strejken pga all mediauppmärksamhet har gått till några drunknade burmeser (eller vad det heter). Klart, det är ju munkar som drunknar. Lär er simma ffs!

Hur som helst, för att återgå till ämnet. Hizbollah har lyckats med flera saker hittills. De har lyckats att se till att en arbetarrörelse inte kan få fäste, de har lyckats ta över en generalstrejk för bättre rättigheter och drägligare villkor för arbetarna och lyckats föra in sin dagordning i det hela. Som jag tidigare skrev så har inte stridigheterna i samband med demonstrationen häromdagen något att göra med strejken mer än att demonstrationen var utlyst av facket. Hizbollah initierade striderna genom sina egna folk i demonstrationen. Allt handlade om en jävla säkerhetschef på flygplatsen som låtit Hizbollah att installera ett eget kommunikationssystem för underrättelseverksamhet.
Nu har man börjat dela upp Beirut. Sunni här, Shia där. Kristen här och Druz där. Hizbollah går in o stänger ner tvkanaler, visserligen liberala såna men åndå. Back to the 80’s, here we go!
Det ser tyvärr inte ut som att det kommer bli bättre. Den ena parten verkar vara mer beväpnad än den andra. Ena gruppen bär ak47or och den andra gruppen bär M16.

Det stora problemet här är hur man lyckats helt och hållet lyfta bort fokus från arbetarnas krav. Till alla andra parters fördel. Ingen tjänar på om arbetarrörelsen växer sig stark i Libanon. Hizbollahs ställning bland de fattiga skulle undermineras om facket fick igenom några krav genom sina åtgärder. Och för liberalerna så är det ett hot mot deras klass och deras rikedom. För de religiösa grupperna är det inte ett option med ett starkt fackförbund. Enligt de är det oförenligt mellan Islam och fackförbund. Det är tydligen totala motsättningar. Och för liberalerna är det en klassfråga. Det är något som jag sagt hela tiden. Men vissa människor har fortsatt sitt stöd till det arbetarfientliga Hizbollah, “men de gör ju motstånd” lyder argumenten. Motstånd mot vad? Arbetarrörelsen? USA? Israel? Till vilken jävla nytta då?

Det ska bli jävligt intressant att se vad tidningen (kultur)Arbetaren via Andreas Malm kommer skriva om det här. Blir det kanske “de dumma arbetarna går ut o demonstrerar för bättre levnadsvillkor medan stackars Hizbollah blir av med sina kameror, otroligt osolidariskt mot de som ändå befriade landet från israelerna, Allahu Akbar!”.

Kom igen nu Arbetaren, surprise me, på med klänningen och ansa skägget, det är ert krig som förs nu av ert folk. Ett krig som åter igen slår undan benen för en arbetarrörelse likt alla andra gånger. Det är just den grejen som man försökte belysa ur olika håll. I alla fall ur ickereligiösa håll.

Här är ett tips till jävligt bra läsning.

~ av acidtrunk den maj 9, 2008.